Afraid
0Dagarna är räknade. På fredag gäller det, jag kommer gråta.. Falla så sjukt mycket tårar, det vet jag redan nu.
Min klass har haft sina brister och alla har inte precis älskat alla, men på tre år har vi nu insett att vår tid ihop snart är över, förgott. Jag kommer sakna min mentor som under dessa åren sett efter oss som en höns-mamma som vakar över sina sm¨å kycklingar. Hon har tagit oss alla i beskydd under sina vingar och försökt lära oss genom det hon själv har upplevt och kan från livet.
Hon har helt enkelt varit bäst!!!
Mina klasskamrater, killar som tjejer har under den senaste tiden kommit mig närmare. Men mest av allt kommer jag att sakna två viktiga personer; Benjamin & Tilda + Josse såklart!
Dessa tre har varit mer än härliga och ihop har vi haft mer än jävligt kul!
På fredag stänger jag inte bara av ett kapitel från livet. Utan tre år med pendlande totalt nästan 3 h varje dag och 16 mils åkande fram och tillbaks. Så hejdå 06.10 bussen och alla underbara chafförer som under dessa åren har kört mig fram & tillbaks till skolan - i vått & torrt.
På fredag ska jag dessutom få njuta av livet och för första gången i mitt liv är jag riktigt rädd, samtidigt som jag vet att mina klasskompisar garanterat kommer vara samma sak - det kan inte förnekas!
För då ni, då ska vi ta studenten och sen säga hejdå till detta kapitlet av våra liv!
Lite bilder genom åren dåliga som bra. & till er som vill vara tykiga mot arbetslösheten så kan jag säga att jag redan har jobb & jobbar dagen efter studenten - DE NI!
Lite smått & gott! Fler kommer ;)