Det är så att jag gråter...
Detta har inte något med hur jag mår! Utan en helt annan sak från hästfronten i mitt liv.
Blir så sjukt ledsen & är just nu för detta. Allra minst chockad!
Läs mer i texten här under ni hästintresserade.
Jag satt och tittade lite på hastnet (nått jag alltid gör...) & fastnade på en sida för att jag kände igen hästen på bilden... Mycket riktigt! Det tog mig knappt 3 sekunder innan jag visste vem hästen var:
Det var denna "lilla" kille jag såg på bild. Från något inlägg här under visar jag bilder från en hästgård jag ofta var på förr som yngre, där på den gården föddes han. Optimus Pride. Första gången jag såg honom var han knappt ett år gammal. Redan då fick jag lära mig hantera föl, fast han gärna höll sig på avstånd och var väldigt rädd för människor. Kerstin lärde mig hantera föl (vilket jag hade stor nytta av när jag själv fick fölet Isor året efter) & fick till sist Optimus att lita på människor, vilket jag minns att han tyckte var otroligt läskigt! Jag var även med när han visades upp och blev klass 1 föl, jag tror jag var den första han körde tänderna i som liten också, otroligt gullig som han var redan då! Så tanken på att han inte är där han hör hemma och skulle vara gör mig så ledsen.
Han hör hemma hos Kerstin! & han borde absolut inte ligga ute på hastnet.. ! :(
Alltid så tråkigt när sådant här händer...
Min underbara kompis Johanna äger hans mamma Cavantina och både jag o Johanna fick vara med och sköta honom som liten och har på sätt och vis följt hans uppväxt rätt så mycket från att han var liten till det att han försvann.
Det är så att jag gråter, hade jag haft tiden & ekonomin hade jag givetvis köpt honom.
För killen är så underbar och vacker!
Han var mitt 2:a val efter T-Rose om jag skulle ha köpt någon utav Kerstins hästar.. :/
De vackra 2 drömmarna...
Jag håller tummarna för att du kommer till ett livslångt hem & att du försvinner från Hastnet snarast.
:/
Gud vad sorgligt! Men jag är helt hundra på att han hamnar hos någon som kommer älska honom över allt annat!
Kram!