LYCKLIG CHEY!
0Jag är så glad! Så lycklig & bara HAPPY! Trots att jag har en del plugg och saker att fixa så har jag nu blivit kvitt något som tagit mig så lång tid att genomföra och ibland varit ett rent helvete för mig. Ärligt talat.
Mitt projekt är i stort sett slutfört. Nämligen min egna Ungdomsroman, bok!
Jag började lite smått med mitt projekt redan i September 2012 och är nu helt klar (förutom uppsatsen) men boken är tryckt och hos mig i ett ex antal exemplar. Lycka säger jag bara. & ett stort tack till D som hjälpte mig få min bok tryckt och så bra som möjligt! :D
Nu har jag förutom att skriva detta inlägg även hunnit kvällsfodrat hästarna ihop med mami och kvar återstår att gå och lägga sig + duscha. Hoppas ni har haft en bra dag! ;)
Ett stalligt inlägg!
Har precis avslut mitt plugg för att nu åka och kvällsfodra hästarna eftersom Leif är sjuk så får jag och sussu äran att fixa detta ;) bjuder på en kvällsbild på Prince :)
/Tilda
Det är så att jag gråter...
Detta har inte något med hur jag mår! Utan en helt annan sak från hästfronten i mitt liv.
Blir så sjukt ledsen & är just nu för detta. Allra minst chockad!
Läs mer i texten här under ni hästintresserade.
Jag satt och tittade lite på hastnet (nått jag alltid gör...) & fastnade på en sida för att jag kände igen hästen på bilden... Mycket riktigt! Det tog mig knappt 3 sekunder innan jag visste vem hästen var:
Det var denna "lilla" kille jag såg på bild. Från något inlägg här under visar jag bilder från en hästgård jag ofta var på förr som yngre, där på den gården föddes han. Optimus Pride. Första gången jag såg honom var han knappt ett år gammal. Redan då fick jag lära mig hantera föl, fast han gärna höll sig på avstånd och var väldigt rädd för människor. Kerstin lärde mig hantera föl (vilket jag hade stor nytta av när jag själv fick fölet Isor året efter) & fick till sist Optimus att lita på människor, vilket jag minns att han tyckte var otroligt läskigt! Jag var även med när han visades upp och blev klass 1 föl, jag tror jag var den första han körde tänderna i som liten också, otroligt gullig som han var redan då! Så tanken på att han inte är där han hör hemma och skulle vara gör mig så ledsen.
Han hör hemma hos Kerstin! & han borde absolut inte ligga ute på hastnet.. ! :(
Alltid så tråkigt när sådant här händer...
Min underbara kompis Johanna äger hans mamma Cavantina och både jag o Johanna fick vara med och sköta honom som liten och har på sätt och vis följt hans uppväxt rätt så mycket från att han var liten till det att han försvann.
Det är så att jag gråter, hade jag haft tiden & ekonomin hade jag givetvis köpt honom.
För killen är så underbar och vacker!
Han var mitt 2:a val efter T-Rose om jag skulle ha köpt någon utav Kerstins hästar.. :/
De vackra 2 drömmarna...
Jag håller tummarna för att du kommer till ett livslångt hem & att du försvinner från Hastnet snarast.
:/
what I MISS
Kanske inte just att vara så här blek... Eller gå runt som en random cowgirl som letar efter hästarna i hagen xD
det går bra nu, eller?
I alla fall i Samhällskunskap!
Usch, är så nervös... Tänk om våra nya lärare är skit kassa? Tänk om jag inte orkar prestera på Nationella eller dör av allt plugg? Kroppen kanske överlever men min hjärna då? Urk & urk & urk gånger x!!!
Ibland blir paniken för att ha glömt någon uppsats eller att man inte presterar tillräckligt en outhärdig känsla som man bara inte kan ta och bli av med. Har någon mer än jag känt att man kan drunkna i plugg?
Ett tag trodde jag nästan att man kunde det, som tur är tog jag simlektioner som liten och kan hålla mig på gränsen mellan att sjunka mot botten och ha huvudet över ytan!
Urk & urk & urk igen!!!
Är så grymt skoltrött av mig men har lovat mig själv en belöning om jag håller mig vid liv och överlever det sista av plugget nu!
Morsning korsning
Har precis diskat klart och skrivit det sista på min hemtenta - Lovely! Samtidigt som jag glor på vänners bloggar i brist på annat att göra. Mitt sista jullov tar slut imorgon klockan prick 09.00 och det känns väldigt seeegt. Att 2,5 veckor redan har passerat känns alldeles för fort och tanken på att man inte hunnit med allt man ville få gjort ger en lite dåligt samvete.. Men! Det finns saker jag är grymt stolt över att ha gjort faktiskt, som att jobba, bytt hårfärg 2 ggr, ta det lugnt & sova ut, bowlat, pluggat, hästen/arna, Ullared, städa, bada marsvin med mycket mera. Och ja nu känns det faktiskt lite bättre ;)
Min lortgris Cazzie.