Ärligheten skriver av sig..
Jag har verkligen haft fullt upp (lite typiskt mig..) 1 anledningen till att jag inte längre bloggar lika ofta nu för tiden är inte bara det att jag har fullt upp, utan jag nämligen haft en riktig kris, den enda riktigt värsta, någonsini hela mitt liv!
1Till en början tänkte jag inte skriva det här men nu känns det lättare att "erkänna" eller ah, prata om det än förut. Det var nämligen så här att för ett tag sen trodde jag att jag gick in i väggen. Hela min vardag vändes verkligen upp och ner. Jag har två viktiga lärare som nu ska gå och bli mamma lediga, vilket resulterar i att båda kör på förfullt för att vi ska hinna med så mycket som möjligt innan de går på sin ledighet..
Det är verkligen ett enda kaos i skolan på grund av detta just nu. Fullt ös medvetslös.. Och jag är ändå en hyfsat så duktig elev som hänger med på det mesta på lektionerna och klarar alla prov med mera men det blev bara för mycket helt enkelt.. Inte nog med det så blev Prince (hästen) sjuk, eller ah han tappade i vikt så att det bara var skelett och ben kvar. Så på mitt samvete fick jag en häst som jag inte visste vad felet var och jag gick och bad till gud om att han skulle gå upp i vikt och bli som vanligt igen..
Och inte nog med det så behövde jag nog en rejäl höger till, för jag trodde att det var mitt fel att han hade blivit sjuk och jag gick ofta i skolan orolig över att han skulle behöva akut veterinär vård när jag inte var där... Så jag sinkade efter lite i skolan med detta mesta dels i tankarna. Det tragiska med detta var inte att bara se Prince sjuk, det var att se hans muskler och kondition = hälsa försvinna.. Allt som vi byggt upp, vi som var på topp! :(
Tänk er att ni en dag kommer till stallet och ser revbenen på eran häst utan att veta vad ni kan ha gjort för fel..
Och när man trodde att det inte kunde bli mer så blev det det! Jag fick jobba extra åt andra på jobbet samtidigt som jag hade allt detta pluggandet och inte nog med det blev jag ovän med en gammal vän. Kan det bli bättre? Så, nu kanske ni förstår.. Mitt bloggande prioriteras inte allra högst upp men ni ska veta att det glädjer mig att se att en del av er ändå läser bloggen!
